Att bo på havet innebär att ständigt vara utsatt för ljud. Vinande vindar, kluckande vågor och knorrande tampar. Det är ju lite av behållningen. Men det finns en gräns, och det är när vinandet övergår i skakande och ristande, när kluckandet blir plask och när en knorrande tamp får det där kvidande lätet. Det är då fendrar hissas upp i masten, tamparna knyts om, och framför allt när nöden, uppfinningens moder skapar kluckskyddet.

Kluckskyddet är en uppfinning som kanske inte får alla att hoppa av entusiasm, men kanske finns det någon där ute som kan se nyttan.